Den 25 juli 1914 svarade den serbiska regeringen på det österrikisk-ungerska ultimatumet och godkände de flesta - men inte alla - Wiens krav:

Den kungliga [serbiska] regeringen kan inte hållas ansvarig för uttryck av en privat karaktär, till exempel tidningsartiklar och samhällets fredliga arbete, uttryck som är mycket vanliga i andra länder och som vanligtvis inte är under kontroll av stat. Detta, desto mindre, eftersom den kungliga regeringen har visat stor artighet i lösningen av en hel serie frågor som har uppstått mellan Serbien och Österrike-Ungern, varigenom den har lyckats lösa det större antalet, till förmån för framstegen för båda länderna.

Den kungliga regeringen blev därför smärtsamt överraskad av påståendena om att Serbiens medborgare hade deltagit i förberedelserna av utbrottet i Sarajevo. Regeringen förväntade sig att bli inbjuden att samarbeta i utredningen av brottet, och den var redo att, för att bevisa dess fullständiga korrekthet, gå vidare mot alla personer i fråga om vem den skulle få information.

Enligt den [österrikiska] regeringens önskemål är den kungliga regeringen beredd att överlämna sig till domstolen, utan hänsyn till ställning och rangordning, varje serbisk medborgare för vars deltagande i Sarajevo brott den borde ha fått bevis. Det binder sig särskilt på första sidan av det officiella organet i juli för att publicera följande uttalande:

”Den kungliga serbiska regeringen fördömer all propaganda som bör riktas mot Österrike-Ungern, dvs hela sådan verksamhet som syftar till att separera vissa territorier från den österrikisk-ungerska monarkin, och den uppriktigt beklagar de beklagliga konsekvenserna av dessa kriminella krigsmakten ... ”

Den kungliga regeringen medger att det inte är tydligt om meningen och omfattningen av den begäran från den [österrikiska] regeringen som avser skyldigheten från den kungliga serbiska regeringen att tillåta samarbete mellan tjänstemän i den [österrikiska] regeringen om serbiska territorium, men den förklarar att den är villig att acceptera varje samarbete som inte strider mot internationell rätt och straffrätt, liksom till de vänliga och grannförhållandena.

Den kungliga regeringen anser att det är en självklarhet att inleda en utredning mot alla de personer som har deltagit i upprörelsen den 28 juni och som befinner sig inom dess territorium. När det gäller samarbetet i denna utredning av särskilt delegerade tjänstemän från den [österrikiska] regeringen kan detta inte godtas, eftersom detta är ett brott mot konstitutionen och det straffrättsliga förfarandet. Men i vissa fall kan resultatet av utredningen meddelas de österrikisk-ungerska tjänstemännen.