I mitten av 1898 levererade reformistforskaren Kang Youwei följande rådgivande memorandum till Guangxu-kejsaren, vilket hjälpte till att fälla ut hundratalsreformerna:

”En undersökning av alla stater i världen kommer att visa att de stater som genomförde reformer blev starka medan de stater som höll fast vid det förflutna dog. Konsekvenserna av att hålla fast vid det förflutna och effekterna av att öppna nya vägar är således uppenbara. Om din majestät med din kräsna briljans observerar trenderna i andra länder kommer du att se att om vi kan förändras kan vi bevara oss själva; men om vi inte kan förändras, kommer vi att förgås. Om vi ​​kan göra en fullständig förändring kommer vi verkligen att bli starka, men om vi bara gör begränsade förändringar kommer vi fortfarande att förgås. Om din majestät och hans ministrar undersöker källan till sjukdomen, kommer du att veta att detta är rätt recept.

Vårt nuvarande problem ligger i att vi håller oss fast vid gamla institutioner utan att veta hur vi ska förändras. I en ålder av konkurrens mellan stater är det att bära tunga pälsar på sommaren eller åka med en hög vagn över en flod att genomföra metoder som är lämpliga för en era av universell förening och laissez-faire. Detta kan bara leda till att du får feber eller att du drunknas.

Det är en princip för saker och ting att det nya är starkt men det gamla svagt; att nya saker är fräscha men gamla saker ruttna; att nya saker är aktiva men gamla saker statiska. Om institutionerna är gamla kommer defekter att utvecklas. Därför finns det inga institutioner som bör förbli oförändrade i hundra år. Dessutom är våra nuvarande institutioner bara ovärdiga rester av Han-, Tang-, Yiian- och Mingdynastierna; de är inte ens institutionerna för [Manchu] förfäderna. I själva verket är de produkterna av små tjänstemäns tjusiga skrivande och korrupta hantering snarare än förfädernas ursprungliga idéer. Att säga att de är förfädernas institutioner är en förolämpning mot förfäderna. Vidare har institutioner till syfte att bevara sina territorier. Nu när förfädernas territorium inte kan bevaras, vad hjälper det att behålla de förfäders institutioner?

Även om det finns en önskan att reformera, men om den nationella politiken inte är fast och den allmänna opinionen inte förenas, kommer det att vara omöjligt för oss att ge upp det gamla och anta det nya. Den nationella politiken är till staten precis som rodret för båten eller pekaren till kompassen. Det bestämmer statens riktning och formar landets allmänna opinion.

Nuförtiden har hovet genomfört en del reformer, men kejsarens agerande hindras av ministrarna, och rekommendationerna från de duktiga lärdarna attackeras av gammaldags byråkrater. Om anklagelsen inte är att "använda barbariska sätt att förändra Kina" så är det "upprörande för de förfäders institutioner." Rykten och skandaler frodas och människor slåss mot varandra som eld och vatten. Att reformera på detta sätt är lika ineffektivt som att försöka gå framåt genom att gå bakåt. Det kommer oundvikligen att resultera i misslyckande.

Er majestät vet att reformer under de nuvarande omständigheterna är tvingande och gamla institutioner måste avskaffas. Jag ber din majestät att bestämma dig och besluta om den nationella politiken. När den grundläggande politiken har bestämts måste implementeringsmetoderna variera beroende på vad som är primärt och vad som är sekundärt, vad som är viktigt och vad som är obetydligt, vad som är starkt och vad som är svagt, vad som är brådskande och vad som kan vänta ... fel, ingen framgång kan uppnås ...

Jag ber din majestät att anta syftet med Peter den store i Ryssland som vårt syfte och att ta Meiji-reformerna i Japan som förebild för vår reform. Tidpunkten och platsen för Japans reform är inte avlägsen och hennes religion och seder liknar vår. Hennes framgång är uppenbar; hennes exempel kan lätt följas. ”