Skriva i L'Ami du Peuple september 20th 1789 uppmanar den radikala journalisten Jean-Paul Marat sina läsare att inte lita på kungen eller hans ministrar:

”Jag ber mina läsare att noga observera att artiklarna som ska sanktioneras, över vilka kungen, eller snarare hans ministrar, har väckt svårigheter, är de som avser att ersätta förlusten av ekonomiska avgifter, till undertryckande av tionde innan de har tillhandahållit för prelaternas behov, till avskaffandet av venala avgifter och undertryckandet av pensioner etc.

Genom att vägra sin sanktion kan de bara ha i åtanke bildandet av ett formidabelt parti: prästerskapet, Maltas ordning, domstolarna, köpmännen, finansmännen och den otaliga skaran av varelser som prinsen köper med statens pengar.

Jag ber dem också att konstatera att de vägrar att böka dekretet om förflyttning och export av spannmål till brevet, och de försöker hitta ett sätt att fortsätta sitt monopol på dessa och att minska folket genom hungersnöd.

Återigen ber jag dem att konstatera att de, när de kräver de ekonomiska åtgärderna, bara väntar på den tid då den offentliga statskassan är fylld för att stoppa Nationalförsamlingens arbete, för att minska för att röka det stora arbetet i konstitutionen, och att återlämna folket till dess kedjor.

Det här är min rädsla för farorna som uppstår vid fel kurs följt av församlingen under de senaste två månaderna, rädsla som har varit motiverade i händelsen och som har visat riktigheten i mina observationer, tyvärr bara för tydligt bevisade.

Sedan finns det prinsen [Louis XVI], som än en gång har blivit den högsta domaren i lagen, som försöker motsätta sig konstitutionen redan innan den är klar. Sedan finns det ministrar, så löjligt upphöjda, vars enda tanke är att återlämna kedjorna till despotism som nationen har tagit från honom till monarkens händer. Här är då nationen, själv förankrad av dess företrädare och överlämnad försvarslös till en mäktig mästare som, glömmer sin maktlöshet, bryter mot sina löften och edar. ”