I november 1790 utfärdade den nationella konstituerande församlingen följande dekret, vilket krävde att alla prästmän svär en ed om lojalitet till kungen, nationen och staten:

“1. Biskopar och tidigare ärkebiskopar och botemedel som hålls i tjänst ska, om de inte redan har gjort det, vara skyldiga att avlägga den ed som de är ansvariga för enligt artikel 39 i dekretet av den 13 juli sist och regleras av artiklarna 21 och 38 i det av den 12: e samma månad om prästerskapets civila konstitution. Som en följd av detta ska de svära ... att noga bevaka de trofasta i stiftet eller församlingen som de har anförtrotts, att vara trogna mot nationen, lagen och kungen och att med all sin makt behålla den konstitution som föreskrivs av National Montering och accepterad av kungen ...

2. Biskopar, överordnade och direktörer för seminarier, kurarvikar, seminarielärare och högskolor och alla andra offentliga kyrkliga funktionärer ska inom samma perioder avlägga [samma] ed ...

3. Eeden ska avläggas på en söndag vid avslutandet av mässan ... av biskopar, tidigare ärkebiskopar, deras prästar, överordnade och direktörer för seminarier, i biskopskyrkan; och av botemedlen, deras präster och alla andra offentliga kyrkliga funktionärer, i deras församlingskyrka; allt i närvaro av kommunfullmäktige och de troende. För detta ändamål ska de minst två dagar i förväg skriftligen förklara för kommunens kontorist att de avser att avlägga ed och ska rådfråga borgmästaren för att bestämma dagen.

4. De av nämnda biskopar, tidigare ärkebiskopar, ostmassa och andra offentliga kyrkliga funktionärer som är medlemmar i nationalförsamlingen och som nu utövar sina uppgifter som suppleanter, ska avlägga den ed som berör dem vid nationalförsamlingen ...

5. De av nämnda biskopar, tidigare ärkebiskopar, botemedel och andra offentliga kyrkliga funktionärer som inte har avlagt den ed som föreskrivs för dem inom de bestämda tidsperioderna, ska anses ha avstått från sitt ämbete och avsättningen för att ersättas ska vara gjord…

6. Om nämnda biskopar, tidigare ärkebiskopar, botemedel och andra offentliga kyrkliga funktionärer, efter att ha tagit sina respektive eder, misslyckas där, antingen genom att vägra att lyda nationalförsamlingens förordningar, accepterade eller sanktionerade av kungen, eller av bildar eller uppmuntrar motstånd mot deras avrättande, de ska åtalas vid distriktsdomstolarna som rebeller mot lagen och straffas med förlust av deras stipendium och förklaras berövade rättigheterna till aktivt medborgarskap och oförmögna till någon offentlig funktion. Följaktligen ska avsättningar göras för att de ska ersättas ...

8. Alla kyrkliga eller lekmän som kombinerar för att planera olydnad mot nationalförsamlingens förordningar som godkänts eller sanktioneras av kungen, eller för att bilda eller uppmuntra motstånd mot deras avrättande, ska också åtalas som störande av den allmänna ordningen och straffas enligt lagarnas stränghet. ”