Vincent Oge kräver att slaveriet avskaffas i kolonierna (1790)

År 1790 besökte Vincent Oge, en rik mulatt (person av blandad ras) från den karibiska kolonin Saint-Domingue, Paris. Medan han var i huvudstaden talade Oge till en kommitté i nationalförsamlingen om avskaffandet av slaveriet:

”Herrar, detta ord” frihet ”som man inte kan uttala utan entusiasm, det här ordet som bär med sig tanken på lycka, beror det inte på att det verkar vilja få oss att glömma det onda som vi har lidit i så många århundraden? Denna frihet, den största, den första av varor, är den gjord för alla människor, tror jag. Ska det ges till alla män? Jag tror det igen. Men hur ska det återges? Hur ska tidpunkten och förhållandena vara?

Här är för oss, herrar, den största, den viktigaste av alla frågor. Det intresserar Amerika, Afrika, Frankrike, hela Europa och det är främst denna fråga som har bestämt mig, herrar, att be er att höra mig.

Om vi ​​inte vidtar de snabbaste och effektivaste åtgärderna; om fasthet, mod och konstans inte animerar oss alla; om vi inte snabbt samlar all vår intelligens, alla våra medel och alla våra ansträngningar; om vi somnar ett ögonblick på kanten av avgrunden, kommer vi att beva vid uppvaknande! Vi kommer att se blod rinna, våra länder invaderas, föremålen i vår industri härjade, våra hem brända. Vi kommer att se våra grannar, våra vänner, våra fruar, våra barn med halsen klippta och deras kroppar stympade; slaven kommer att höja upprorens standard, och öarna kommer att vara en enorm och baleful förbränning; handeln kommer att förstöras, Frankrike kommer att få ett dödligt sår, och en mängd ärliga medborgare kommer att förarmas och förstöras; vi kommer att förlora allt.

Men herrar, det finns fortfarande tid att förhindra katastrofen. Jag har kanske antagit för mycket från min svaga förståelse, men jag har idéer som kan vara användbara. Om [Saint-Domingue] församlingen vill erkänna mig, om den önskar det, om den vill ge mig rätt att utarbeta och underkasta mig min plan, kommer jag att göra det med glädje, även med tacksamhet. Kanske kan jag bidra och hjälpa till att avvärja stormen som brusar över våra huvuden. ”