I denna artikel från 1933 ger Achim Gercke, en mindre nazistparti (NSDAP) -funktionär, sina synpunkter på att lösa den 'judiska frågan'. Gerckes åsikter är typiska för Nazis antisemitism i början av 1930-talet. Extrakt reproducerat med tillstånd av Tyska propagandaarkivet.

”Som ett resultat av den nationalsocialistiska revolutionens seger har den judiska frågan blivit ett problem för dem som aldrig tidigare tänkt på att lösa den judiska frågan, som aldrig kämpade för att lösa den. Alla har sett att den nuvarande situationen är oacceptabel. Att tillåta fri utveckling och jämlikhet för judarna har lett till en ”ofri” situation med exploaterad konkurrens och till att viktiga positioner inom det tyska folket överlämnats till de som har en utländsk ras.

Resultatet är att alla som funderar på den här frågan letar efter en lösning. Alla har ett förslag på sitt skrivbord, vilket får en mer eller mindre gynnsam reaktion i diskussioner. Det var att förvänta sig. Men lösningen på ett så viktigt problem är inte så lätt som man ofta tror.

De lagliga åtgärder som just har utfärdats av regeringen är rensande åtgärder som svarar på judarnas krigsförklaring. I första hand ger lagarna en riktning att flytta. Man bör inte underskatta betydelsen av dessa lagar. Hela folket kommer att utbildas om den judiska frågan och kommer att förstå att ett folkgemenskap är en blodsamfund. För första gången kommer de att nås med rastänkande och fokuseras inte på teoretiska lösningar på den judiska frågan, utan snarare på en verklig lösning.

Ändå kan dessa tillfälliga åtgärder inte vara en slutlig lösning på den judiska frågan eftersom tiden ännu inte är mogen, även om lagarna pekar ut riktningen och lämnar utrymme för framtida utveckling. Det skulle dock vara för tidigt att utarbeta planer för allmän diskussion som föreslår att man gör mer än vad som för närvarande kan göras. Ändå måste några principer läggas ut så att de planer man gör kan mogna och misstag kan undvikas.

I grund och botten måste man besluta om man ska föra judarna i Tyskland (liksom de av judisk härkomst) organisatoriskt eller inte. Många planer som hittills har meddelats föreslår att judarna ska samlas i en federation så att de kan hållas under bevakning och påverkas. Alla dessa förslag är i grunden felaktiga. Skulle man inrätta en federation av judarna, antingen under någon form av judisk tillsynsman eller i någon form av federation eller annan oskyldig struktur, skulle judarna ha ett evigt juridiskt ankare i Tyskland, ett sätt att presentera sina önskemål, ett verktyg för sina mål, ett lagligt sätt att säkra hemliga länkar. Och man skulle åtminstone ge intrycket att man hade att göra med en nationell minoritet som kunde söka och hitta stöd utanför Tyskland ...

Alla förslag som innehåller en permanent närvaro, en permanent reglering av judarna i Tyskland löser inte den judiska frågan, för de eliminerar inte judarna från Tyskland. Och det är vad vi vill göra. Om judarna kan utnyttja sina värdfolk för evigt, kommer de att förbli en konstant källa till den öppna, destruktiva flamman från bolsjevismen, vilket gör det lätt att upprepade gånger tända det, för att inte tala om de politiska osäkerheterna till följd av oenighet i folket och fara för rasenhet. Låt oss svär av sådant tänkande för alltid, vare sig det är resultatet av dåligt tänkande eller onda avsikter.

Sammanfattningsvis kan och måste staten fokusera på systematisk eliminering, på utvandring. Om vi ​​förstör judarnas organisatoriska samarbete och driver ut de farliga, subversiva judiska agitatorer som visar tecken på konspiratorisk verksamhet, kommer judarna fortfarande att ha synagogen, rabbinen, för att skydda dem. Om vi ​​stöder sionistiska planer och försöker en internationell lösning genom att skapa ett hemland för judarna, kommer vi att kunna lösa den judiska frågan inte bara i Tyskland utan i Europa och hela världen. Hela världen har ett intresse av en sådan lösning för att eliminera denna källa till oordning, som ständigt utgår från bolsjevismen. Vi måste fastställa detta tydligt.

Kanske kommer judarna att kunna bli en nation, ett folk. Det skulle kräva att judiska arbetare, hantverkare och nybyggare skulle utvecklas från den judiska befolkningen. Om vi ​​reglerar denna plan kommer vi att skapa nya grunder för en sådan lösning. Att sprida judarna till de fyra vindarna löser inte den judiska frågan utan gör det sämre. Ett systematiskt avvecklingsprogram är därför den bästa lösningen.

Planer och program måste ha ett mål som pekar på framtiden. De kanske inte bara är inriktade på en tillfälligt obehaglig situation. En bättre framtid kräver systematisk lösning av den judiska frågan, inte judarnas organisation.

Vi måste bygga vår stat utan judarna. De kan bara vara statslösa utlänningar bland oss ​​utan någon juridisk permanent status. ”