I januari 1939, Adolf Hitler höll ett tal som svarade på utländsk kritik av Tysklands judiska utvisningar. Det är ett av få Hitler-tal där han uttryckligen diskuterar ”förintelsen av den judiska rasen i Europa”:

”I samband med den judiska frågan har jag det här att säga: det är ett skamligt skådespel att se hur hela den demokratiska världen strömmar ut sympati för det fattiga plågade judiska folket men förblir hårdhjärtat och utdragen när det gäller att hjälpa dem - vilket är med tanke på dess inställning, uppenbarligen en skyldighet. Argumenten som tas upp som en ursäkt för att inte hjälpa dem att tala för oss tyskar och italienare. För detta är vad de säger:

"Vi", det vill säga demokratierna, "är inte i stånd att ta in judarna." Men i dessa imperier finns det inte tio personer till kvadratkilometern medan Tyskland, med sina 10 invånare till kvadratkilometern, ska ha plats för dem!

De försäkrar oss: ”Vi kan inte ta dem om inte Tyskland är berett att tillåta dem en viss mängd kapital att ta med sig som invandrare.”

I hundratals år var Tyskland tillräckligt bra för att ta emot dessa element, även om de inte hade något annat än smittsamma politiska och fysiska sjukdomar. Vad de besitter idag har de i mycket stor utsträckning vunnit på bekostnad av den tyska nationen genom de mest förkastliga manipulationerna.

Idag betalar vi bara detta folk vad det förtjänar. När den tyska nationen, tack vare den inflation som initierats och genomförts av judar, berövades hela besparingarna som den hade samlat genom år av ärligt arbete, när resten av världen berövade Tyskland sina utländska investeringar, när vi avyttrades från vår koloniala ägodelar hade dessa filantropiska överväganden liten vikt för demokratiska statsmän.

Idag kan jag bara försäkra dessa herrar att tack vare den brutala utbildning som demokratierna gynnade oss i femton år är vi helt härdade för alla attacker av känslor. Efter att mer än 800,000 XNUMX barn i nationen hade dött av hunger och undernäring i slutet av kriget. Vi bevittnade nästan en miljon mjölkkor som drevs bort från oss i enlighet med de grymma styckena i en diktat som de humana demokratiska apostlarna i världen tvingade på oss som ett fredsavtal. Vi bevittnade över en miljon tyska krigsfångar som hålls i fängelse utan anledning alls under ett helt år efter krigets slut. Vi bevittnade att över en och en halv miljon tyskar slits bort från allt som de hade i de territorier som låg vid våra gränser och piskades ut med praktiskt taget bara det de bar på ryggen. Vi var tvungna att uthärda att miljontals av våra landsmän slits ifrån oss utan deras samtycke, och utan att de fick den minsta möjligheten till existens ...

Världen har tillräckligt med utrymme för bosättningar, men vi måste en gång för alla bli av med åsikten att den judiska rasen bara skapades av Gud i syfte att vara i en viss procentandel en parasit som lever på kroppen och produktivt arbete från andra nationer. Den judiska rasen kommer att behöva anpassa sig till sund konstruktiv aktivitet som andra nationer gör, eller förr eller senare kommer den att ge efter för en kris av en tänkbar storlek.

En sak skulle jag vilja säga den här dagen som kan vara minnesvärd för andra såväl som för oss tyskar: Under mitt liv har jag mycket ofta varit en profet och har vanligtvis blånas för det.

Under tiden för min maktkamp var det i första hand den judiska rasen som endast tog emot mina profetior med skratt när jag sa att jag en dag skulle ta över ledningen för staten och därmed hela nationens och att jag sedan bland många andra saker skulle lösa det judiska problemet.

Deras skratt var upprörande, men jag tror att de sedan länge har skrattat på andra sidan ansiktet. Idag kommer jag än en gång att vara en profet: Om de internationella judiska finansiärerna i och utanför Europa skulle lyckas döda nationerna en gång till i ett världskrig, blir inte resultatet bolsjeviseringen av jorden och därmed judens seger, men förintelsen av den judiska rasen i Europa! ”