På maj 9th 1957 den sydvietnamesiska presidenten Ngo Dinh Diem talade om en gemensam session för Förenta staternas kongress:

”Herr president, herr talman, framstående medlemmar av Förenta staternas kongress, det är ett sällsynt privilegium för mig att få tillfället att tala till er idag ... Jag är stolt över att ge de framstående representanterna för den ädla republiken USA , det broderliga bästa önskningarna från det vietnamesiska folket. Jag ger också uttryck för deras djupa tacksamhet för det moraliska och materiella biståndet från USA: s folk. Mitt folk uppskattar både dess stora import och dess djupa betydelse.

Sedan slutet av förra kriget, när Asien bröt sina kedjor, har världens samvete äntligen vaknat till en djupgående och oundviklig utveckling: födelsen av asiatisk självständighet. Denna insikt har lett till en fördömelse i de mest konkreta termerna av det gamla systemet för exploatering som tidigare styrde förhållandet mellan öst och väst. I stället försöker man upprätta en ny formel för internationellt samarbete ... Det är kampen för självständighet, den växande medvetenheten hos de koloniala folken att ursprunget till deras fattigdom har varit den systematiska undanhållningen av teknisk utveckling i kombination med den växande nationalistiska och sociala känslor, som kombinerat för att åstadkomma en djupgående förändring i den asiatiska sinnestillståndet och gett sina massor en oemotståndlig dynamik.

Det asiatiska folket - länge förödmjukat i sina nationella ambitioner, deras mänskliga värdighet skadas - är inte längre, som tidigare, avgått och passiva. De är otåliga. De är angelägna om att minska sin enorma tekniska efterblivenhet. De klagar efter en snabb och omedelbar ekonomisk utveckling, den enda goda grunden för demokratisk politisk oberoende ...

Det är i denna debatt - tyvärr påverkad i många länder av de falska men förföriska löften om fascism och kommunism - som de ansträngningar som görs för att skydda den liberala demokratin genom hjälp från industriländerna i väst, spelar en viktig roll. För att hedra mänskligheten har USA gjort det viktigaste bidraget för detta ändamål ...

Under stort mänskligt offer - och tack vare det generösa amerikanska folks hjälp - har det fria Vietnam på rekordtid lyckats övervinna det kaos som kriget och Genèveavtalen medförde. Den nationella rehabilitering och stabilitet som har uppnåtts har gjort det möjligt att integrera över 860,000 11 flyktingar i ekonomin hos de andra XNUMX miljoner människorna i det fria Vietnam och har tillåtit antagandet av viktiga ekonomiska och politiska reformer ...

Vi [regeringen] bekräftar vår tro på människans absoluta värde - vars värdighet motverkar samhället och vars öde är större än tiden.

Vi bekräftar att statens enda legitima syfte är att skydda människors grundläggande rättigheter till existens [och] till den fria utvecklingen av deras intellektuella, moraliska och andliga liv.

Vi bekräftar att demokrati varken är materiell lycka eller talets överlägsenhet. Demokrati är i grunden en permanent strävan att hitta rätt politiska medel för att säkerställa alla medborgare rätten till fri utveckling och maximalt initiativ, ansvar och andligt liv ...

Republiken Vietnam, den yngsta republiken i Asien, blir snart två år gammal. Vår republik föddes bland stort lidande. Hon möter modigt ekonomisk konkurrens med kommunisterna, trots tunga och svåra förhållanden, som dagligen blir mer komplexa. Vietnam har ändå god anledning till förtroende och hopp. Hennes folk är intelligenta, har fantasi och mod. De drar också styrka från det moraliska och materiella stödet de får från den fria världen, särskilt det som ges av det amerikanska folket.

Med tanke på den ökade internationella spänningen och det kommunistiska trycket i Sydostasien kunde jag inte upprepa för ofta hur mycket det vietnamesiska folket är tacksamt för amerikanskt bistånd, och hur mycket de är medvetna om dess betydelse, djupa betydelse och omfattning ... ”