Om inte utförs av en skicklig bödel kan hängning vara en opålitlig metod för dödsstraff. Historien vimlar av berättelser om hängda personer som överlevde prövningen.
I en text om drunkningens mekanik beskrev 18-talets läkare Rowland Jackson flera dokumenterade fall av misslyckade hängningar. I Aremberg i Rheinland hängdes en lokal köpman som heter Landthaler från ett träd och svängde ”under en hel timme” innan den huggs ned. Han upptäcktes att han levde och klagade på inget annat än ömma ögon och tåspetsar.
I Köln blev en upphängd rånare återupplivad av en förbipasserande tjänare - och återbetalade sedan tjänsten genom att försöka stjäla tjänarens häst. En liknande berättelse inträffade nära Abbeville, Picardie, där en kvarnare tog en upphängd tjuv hem och vårdade honom tillbaka till livet - bara för att tjuven skulle bryta in i hans hus. I alla dessa tre fall återfördes offren till galgen och hängdes igen, den här gången framgångsrikt.
Mer lycklig var en upphängd man som beskrivs av Mr Falconet, en "gentleman med strikt sannolikhet och uppriktighet". Enligt Falconet hade hans familj en ”idiotisk tränare” som:
”... att hamna i ett gräl i Lyon, dödade en man och att bli gripen på plats dömdes omedelbart att hängas, vilken straff dömdes följaktligen till verkställighet. Stadens kirurger, efter att ha fått sin kropp för att skapa ett skelett, förde den till en operation där de lämnade den på ett bord. Men när de kom nästa dag för att dissekera det, blev de förvånade över att de inte bara hittade mannen utan vid god hälsa och pissade i skorstenen - för att han, som han sa, hade en kammare. Den här mannen hade inte haft något behov av botemedel ... blodcirkulationen hade inte undertryckts så länge att den av sig själv kunde återställa sig själv. ”
Källa: Rowland Jackson, En fysisk avhandling om drunkning, & c., London, 1746. Innehållet på denna sida är © Alpha History 2016. Innehållet får inte publiceras på nytt utan vårt uttryckliga tillstånd. För mer information se vår Användarvillkor or kontakta Alpha History.