Rättegång genom strid praktiserades vid olika tidpunkter över hela Europa, även om det var vanligare i de tysktalande regionerna i Västeuropa. Onödigt att säga att det var ett ineffektivt och brutalt sätt att skipa rättvisa.
En grafisk redogörelse för rättegång genom strid registrerades av 12-talets krönikör Galbert av Brygge. I april 1127 misstänktes en riddare vid namn Guy av Steenvoorde för inblandning i mordet på greve Karl av Flandern. Guy beordrades att ställas inför rätta genom strid mot en lojal riddare vid namn Herman the Iron – men det gick inte bra för den tilltalade:
”Guy tog av hästen sin motståndare och klämde fast honom med sin lans... Sedan tog [Herman] ur magen Guys häst genom att springa mot honom med sitt svärd. Guy, som hade fallit från sin häst, rusade mot Herman med sitt dragna svärd. Det var en lång och bitter kamp med sammandrabbningar av svärd, tills båda var utmattade [och] föll till brottning. Herman föll på marken och Guy lade sig på honom och slog hans ansikte och ögon med järnhandskar. Men Herman låg frambränd, återfick krafterna från jordens svalka och låg tyst, vilket fick Guy att tro att han vann. Men Herman flyttade sin hand till Guys kurass [förklädespansar] där han inte var skyddad och grep honom i testiklarna, och när han tillkallade all sin kraft kastade Guy från honom. Genom denna rörelse bröts alla nedre delar av Guys kropp [och han] gav upp och ropade att han var slagen och var döende.”
Herman the Iron förklarades som segrande och Guy av Steenvoorde drogs till galgen, där han var avslutad tillsammans med andra konspiratörer.
Källa: Galbert of Brugge, De multro traditione, et occisione gloriosi Karoli, comitis Flandriarum, c. 1129. Innehållet på den här sidan är © Alpha History 2019-23. Innehåll får inte återpubliceras utan vårt uttryckliga tillstånd. För mer information, se vår Användarvillkor or kontakta Alpha History.