Ian Paisley om arvet från Margaret Thatcher (1990)

I mitten av november 1990, brittisk premiärminister Margaret Thatcher stod inför betydande opposition i parlamentet och en ledarskapsutmaning inom sitt eget parti. Den 22 november stirrade Thatcher ner på ett "förtroendeförslag i Underhuset, och försvarade hennes regerings rekord genom att hävda att Storbritannien" inte längre var Europas sjuka man ". Lojalistisk MP Ian Paisley svarade på Thatchers tal senare samma kväll. Thatchers rekord som premiärminister var prisvärt, konstaterade Paisley, men hon hade en "sorglig historia" med Nordirland och införde Anglo-Irish Agreement mot protestanternas och unionisternas önskemål:

Idag hörde vi ett lysande tal. Oavsett vad någon tycker om premiärministern var hon bäst i dag. Hon talade med passion och med kraft. Snittet och drivkraften var utmärkt. Hon svarade på sina kritiker. Det var utan tvekan en svår tid för henne men hon fick full poäng för sin prestation. Jag har många skillnader med premiärministern men jag hyllar hennes glans idag. När historien är skriven och allt avslöjas, som det så småningom kommer att bli, kommer hennes namn utan tvekan att inbäddas i det eftersom hon på sitt eget sätt varit en enastående premiärminister. Hon har vunnit tre allmänna val och gjort en stor förändring i detta Storbritannien. Det kommer aldrig att glömmas.

Ak, Nordirland har haft en sorglig historia med premiärministern. Vi förväntade oss att hon skulle vara en trogen, lojal unionist som aldrig skulle göra vad hon gjorde i det engelska-irländska avtalet. Det var otänkbart, särskilt när Irish Forum producerade sin rapport föregående år och hon sa, "Ut, ut, ut". Ändå tog hon sin penna och undertecknade en del av Nordirlands suveränitet i det orättfärdiga diktatet, utan något samråd med de vanliga människorna i Nordirland. Vi rådfrågades inte.

Från den dagen var Margaret Thatcher på nedförsbacke. Efter det hade hon problem med sitt skåp och problem på alla sidor. Dag för dag antog hon den attityd som hon hade antagit i Nordirland - att hon kunde ignorera folket och komma undan med den. Men vi kan inte ignorera folket.

Idag har alla de som var så starka med att lägga fram det anglo-irländska avtalet försvunnit från politiken, förutom en som går till sitt mandat. I södra Irland har initiativtagaren till avtalet gått och hans ersättare säger att avtalet måste bytas ut och att artiklarna två och tre i konstitutionen måste ändras. Vi har en ny president i södra Irland som avgick från Irish Labour-partiet i frågan om avtalet. Långsamt men säkert kommer folks rätt att uttrycka sig att gälla. Det är vad som händer med det anglo-irländska avtalet.

Hur kan jag i slutet av kvällens debatt säga att jag litar på regeringen? Mitt samvete tillåter inte mig att göra det eftersom jag skulle flyga inför rop av föräldralösa och änkor från en plågad Ulster som aldrig skulle vara i sin nuvarande situation utan för det avtalet. Vi behöver bara titta på siffrorna. Det engelska-irländska avtalet undertecknades för fem år sedan. Det året skedde 54 mord. Jag påminner kammaren om att antalet mord spiralade nedåt innan avtalet undertecknades. Året därpå ökade antalet mord till 61 och året efter till 93. Året efter det var det 93 igen. Sedan föll det till 62 men i år, även innan vi är inne i december, har det skett 71 mord ...

Vissa kanske tror att protestantiska paramilitärer - så kallade och felaktigt kallade så - och säkerhetsstyrkorna i stor utsträckning ansvarar för de som dödas. Det är inte så. Av alla morden de senaste fem åren slaktades 74.5 procent av den irländska republikanska armén. Hundra nitton, eller 41 procent, var romersk katoliker. Vid en konferens nyligen [John Hume], som inte är närvarande, påpekade att IRA var ansvarig för att döda fler av sitt eget folk och medreligionister än någon annan i Nordirland. Det är fakta ...

Det var intressant att när premiärministern berättade om sina tidigare prestationer nämnde hon inte det engelska-irländska avtalet. Idag [har det sagts] att regeringen kommer att överväga att ersätta avtalet om det är möjligt. Jag litar på att den politiken kommer att bedrivas med stor iver och hängivenhet av alla berörda, för från provinsen kommer idag ett rop om hjälp. ”

ian paisley anglo-irländskt avtal
Ian Paisley adresserar en folkmassa vid ett 1985-möte i november som motsätter sig det anglo-irländska avtalet