Lagen om civila myndigheter (specialmakter) antogs av parlamentet i Nordirland i april 1922. Special Powers Act gav Nordirlands regering, och i förlängningen sin polis och säkerhetsstyrkor, omfattande befogenheter för att hantera hot och oordning i de sex länen. Lagen innehöll också allvarliga straff, till exempel flogging, för dem som arresterades enligt dess bestämmelser:

”En lag för att bemyndiga vissa myndigheter i Nordirlands regering att vidta åtgärder för att bevara freden och upprätthålla ordningen i Nordirland och för ändamål som är kopplade till detta.

Den civila myndigheten ska ha befogenhet, med avseende på personer, ärenden och saker som hör till Nordirlands regering, att vidta alla sådana åtgärder och utfärda alla sådana order som kan vara nödvändiga för att bevara freden och upprätthålla ordningen, i enlighet med och vid verkställandet av denna lag ... förutsatt att den ordinarie rättegången och livets avokation och åtnjutande av egendom ska störas så lite som tillåts av befogenheterna i ... denna lag ...

Vid tillämpningen av denna lag ska den civila myndigheten vara minister för inrikes frågor för Nordirland, men den minister får delegera, antingen villkorslöst eller under förutsättning att han eller hon anser att det är lämpligt, all eller någon av sina befogenheter enligt denna lag till någon tjänsteman av polisen ...

Inrikesministern ska ha befogenhet att utfärda förordningar ... för att göra ytterligare bestämmelser för bevarande av freden och upprätthålla ordningen, och ... för att ändra eller återkalla någon bestämmelse i förordningarna ... Det ska vara varje person som berörs av order utfärdat av den civila myndigheten eller annan person i enlighet med föreskrifterna för att följa detta beslut, och om han underlåter att göra det ska han vara skyldig till ett brott mot reglerna ...

Om någon person gör något sådant som beräknas vara skadligt för bevarandet av freden eller upprätthållandet av ordningen i Nordirland och inte specifikt föreskrivs i förordningarna, ska han anses vara skyldig till ett brott mot reglerna.

En person som är dömd för ett brott mot förordningarna ska kunna dömas till fängelse med eller utan hårt arbete under en tid som inte överstiger två år eller med en böter som inte överstiger hundra pund eller till både sådan fängelse och böter, och domstolen kan , förutom varje annan straff som kan åläggas, föreskriva att varor eller artiklar som brottet har begåtts förverkas.

Om en person efter rättegång av en domstol är dömd för något brott eller brott som detta avsnitt gäller för, kan domstolen, utöver alla andra straff som lagligen kan åläggas, förordna sådan person, om en man, en gång privat piskad . Bestämmelserna ... i Larceny Act, 1916, beträffande piskningsdomar, ska tillämpas i enlighet därmed. De brott och brott som detta avsnitt gäller är följande: -

1. Alla brott enligt lagen om explosiva ämnen, 1883, utvidgas med arton arton i skjutvapenlagen 1920.

2. Alla brott mot skjutvapenlagen, 1920 i samband med att skjutvapen har, förvarar eller använder.

3. Varje brott mot bestämmelserna i fråga om att bära, ha eller hålla skjutvapen, militära vapen, ammunition eller explosiva ämnen.

4. Varje brott mot artikel 30 i Larceny Act, 1916, (som avser krävande med hot, med avsikt att stjäla).

5. Brandstiftning, vare sig det är enligt allmän lag eller stadga, och varje brott som kan bestraffas enligt åtal enligt Malicious Damage Act 1861. ”