Walter Ulbricht (1893-1973) var en socialistisk politiker som spelade en kritisk roll i utvecklingen av Östtyskland. Född i Leipzig, Ulbricht var barn till arbetarklassens föräldrar som var aktiva medlemmar i det socialdemokratiska partiet (SPD). Ulbricht själv gick med i SPD 1912 medan han utbildade sig till möbelsnickare. Han var värnpliktig i början av första världskriget och tjänstgjorde på östfronten fram till 1917 då han deserterade. Efter kriget gick han med i Spartacusligan, en kommunistisk revolutionär grupp, och deltog senare i stiftelsemötet Tysklands kommunistiska parti (KPD). Ulbricht studerade också socialistisk politik och regering i Moskva. Han återvände till Tyskland och tjänstgjorde som politiker under Weimarperioden, med en KPD-plats i Reichstag (Tyska parlamentet) mellan 1928 och 1933. Ulbricht flydde från Tyskland efter att nazisterna tog makten 1933 och bodde i Paris och Prag innan de flyttade till Moskva.
Ulbricht återvände till Berlin i maj 1945. Han blev en nyckelfigur i Demokratiska republiken Tyskland (Östtyskland) när det bildades 1949. 1950 blev Ulbricht generalsekreterare för Socialist Unity Party (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, eller SED) och de facto nationell ledare för Östtyskland. Ulbrichts ledarskap och politik var till stor del utformad efter Stalins. Han genomförde en femårig ekonomisk plan för industrialisering och modernisering, som kollektiviserade både jordbruks- och industriarbete. Ulbricht skapade också två massrörelser: den Freie Deutsche Jugend (Fri tysk ungdom) och Demokratischer Frauenbund Deutschlands (Tyska kvinnliga ligan); båda var socialistiska i avsikt men påminde många om nazitidens organisationer. Ulbricht införde också politiska kontroller och utvidgade både storleken och makten Stasi, den ökända östtyska hemliga polisen. En personkult byggdes också upp kring Ulbricht. Han hyllades mycket i parti- och regeringspropaganda ("vårt folk representeras av en verkligt stor människa, en hedrad av hela den progressiva världen", sa en tjänsteman om Ulbricht).
Ulbrichtts politik misslyckades med att uppnå betydande förbättringar, vare sig i ekonomisk produktion eller levnadsstandard. Livsmedelsbristen ökade medan regeringen krävde högre produktionskvoter från sina industriarbetare. Stigande missnöje bidrog till ett massuppror i Östra Berlin (juni 1953) och ett växande utflod av kvalificerade och professionella arbetare till väst. I mitten av 1961 beslutade Ulbricht med den sovjetiska ledarens godkännande Nikita Khrusjtjov, att stänga Östtysklands gränser och resa en gigantisk mur i Berlin. De Berlinmurentillsammans med fler ekonomiska reformer i 1963 och ökningen av Leonid Brezhnev, gjorde Ulbricht upopulär både inom sitt eget parti och i Moskva. I maj 1971 gick han i pension från det östtyske ledarskapet, till synes av hälsoskäl och ersattes med Erich Honecker. Ulbricht fick en allvarlig stroke i juli 1973 och dog den följande månaden, åldern 80.
Innehållet på denna sida är © Alpha History 2018-23. Detta innehåll får inte återpubliceras eller distribueras utan tillstånd. För mer information, se vår Användarvillkor.
Den här sidan skrevs av Jennifer Llewellyn och Steve Thompson. För att referera till den här sidan, använd följande citat:
J. Llewellyn & S. Thompson, "Walter Ulbricht", Alpha History, öppnade [dagens datum], https://alphahistory.com/coldwar/walter-ulbricht/.